Berättelsen om oss!

Evelinas berättelse: 

Det var i januari 2019 som min telefon plingade till när jag var i skolan och pluggade naturvetenskap. Min första tanke var "åh nej, vad vill han". Följt av min andra tanke som var, "okej, jag är trevlig och svarar". ;-)

Dagarna tickade och vi gick från att skriva till varandra genom facebook till att kommunicera via snapshat. I februari påbörjade jag en ny kurs, matematik!! Jag satt och pluggade inför morgondagens tenta när telefonen återigen plingade till "bjuder du på kaffe?". Visst tänkte jag och Martin dök upp några minuter senare i sina arbetskläder. Han fick däremot brygga sitt eget kaffe, hahha!! Jag ursäkta mig även för att jag inte hade något fikabröd hemma. Men det var så lugnt för han tala snällt om för mig att "det gör inget, jag äter inte sånt". Idag förstår jag att det är största lögnen någonsin!! Kan även tillägga att det är tur att jag har så bra grundkunskaper i matematik för tentan klara jag ;)! 

Vi fortsatte träffas, oftast tillsammans med en gemensam kompis (Linus). Det var flera gånger som vi alla tre somna i samma säng, konstigt tänker ni, men tur att han hade 180 säng, då slapp man trängas ;-) Någon gång i april 2019 hade vi träffats så pass många gånger tillsammans att Martin tog saken i egna händer och frågade ifall vi skulle ses själva och kolla ikapp några avsnitt av dokusåpan paradise hotel. Självklart blev det så och dagen efter var vi nog båda vandrande lik (Blev inte många timmar sömn).

Detta upprepades ett par gånger, men jag hade liksom stängt av mina känslor eftersom jag var fullt redo för att flytta till Västerås i maj 2019, vi träffades som vänner trodde jag. Men hör här, 2 dagar!!! innan jag ska flytta skriver Martin "Tråkigt att du ska flytta, jag hoppas vi kan fortsätta träffas och utveckla våran vänskap till något mer". VEEEEM skriver något sånt någon dag innan flytt tänkte jag?? kunde det inte ha kommit lite tidigare?? 

Det var någonstans här som mina känslor fick spel, jag hade precis flyttat till Västerås men var kär i en kille 10 mil bort. Ni hör ju?? Vi pratade inte med varandra på ungefär 2 månader för att inte göra situationen värre, vi bodde ju inte ens i samma stad. 

Den 28 juli skrev Martin till mig "Man är ju en idiot om man går miste om en så fin människa som du är" Sedan dess har vi typ suttit ihop. Jag flyttade tillbaka till Örebro för att påbörja livet tillsammans med min framtida man. Vi har upplevt massor tillsammans redan och jag är mer än redo att möta livets alla utmaningar tillsammans med Martin! 


Martins berättelse: 

Första gången jag träffade Evelina var på en kaffe hemma hos henne. Jag skrev till henne och frågade om hon bjöd på kaffe, då jag jobbade i närheten och hade vägarna förbi. När jag väl kom hem till henne kommer jag ihåg att jag fick brygga mitt eget kaffe då hon inte visste hur man gjorde, haha! Det var kul tyckte jag, det gjorde min dag! 

Efter den kaffen träffade jag Evelina allt mera. Meningen var väl inte riktigt att vi skulle bli ett par, utan att vi skulle träffas som vänner. Jag hade mått väldigt dåligt en längre tid och vågade inte gå in i ett förhållande när mitt mående inte var på tipp topp. 

Men med tiden ändrades allt, vi bytte nummer med varandra och så började vi skriva. Jag minns att jag frågade om hon hade snapchat och det var då vi började skriva lite oftare till varandra. 

En kväll när jag och Linus satt och kollade på fotboll bjöd jag över Evelina till mig. Haha blyg som jag var så kanske jag var lite tyst, men jag kommer ihåg att jag bjöd på pepsi max och cheesballs ;)

I  maj flyttade Evelina till Västerås, vilket jag tyckte var tråkigt. Så jag smsade henne och sa att det var tråkigt att hon skulle flytta men att jag ville fortsätta utveckla vår vänskap.... Sedan hördes vi inte av så mycket på 2 månader. I juli fick jag för mig att åka och nattbada efter att jag hade hjälp min systers familj att flytta. Så jag skrev till Evelina och frågade ifall hon ville följa med mig. Knäpp som hon är så satt hon sig i bilen kl 21 på kvällen för att åka 10 mil för att vara med mig. Just där och då, när hon fick träffa min systers barn för första gången så förstog jag vilken fantastisk människa hon är. Jag kommer ihåg att lilla Julia som var 8år frågade "Är det där din flickvän". 

När jag någon vecka senare var på husvagnssemester skrev jag till Evelina "Att man är dum i huvet om man sabbar chansen till att ha en så fin människa i sitt liv". Hon gick så bra ihop med min systers barn från början och har sedan dess vart deras favorit. 

Sen dess har vi vart tillsammans, hon och jag. Redan några dagar senare fick jag träffa hela hennes släkt när Evelina fylde 26. Jag råkade komma lite sent till köping, men det skulle ju inte komma så många... nä tack för den tänkte jag när jag väl var framme och hela altan var fylld med släktingar. Tur att dom är alldeles underbara och att det gick bra. 

Något som gjorde att jag förstod att Evelina var tjejen för mig var alla gånger hon sov kvar hemma hos mig även fast hon dagen efter skulle jobba i västerås eller skulle upp på praktik. Vi sov nästa ingenting om nätterna för att sedan gå upp kl 5 för att åka till jobbet. 

Tack svärmor & svärfar att ni gjorde denna underbart fina tjej till världen, haha